Recension: D-War (2007)

16 Feb

Det här är en film jag önskar jag kunde älska. Just på grund vad den vill förmedla, att underhålla oss som publik. D-War är just detta till viss del men tyvärr så sjunker filmens karisma i ett djup av taskiga skådespelinsatser, uselt manus och produktion som hade haverat totalt för några helt underbara scener samt snygga specialeffekter.

Något mystisk håller på att hända i Los Angeles. Stora ytor har börjat utplånas och det vittnas om en jätte drakorm. Reporterna Ethan börjar misstänka att detta har något med sin barndom att göra och att måste hitta sin soulmate Sarah som också bär på något förlutet. Det visar sig att de båda har i ett tidigare liv varit älskare och beskyddare mot någon draklegend som nu efter 500 år är tillbaka igen. Nu ska de försöka stoppa att denna drake får makt igen eller ska de se till att en annan drake får makten. Ja det är lite förvirrande. De blir iallafall jagade runt i LA av den onda draken. Den gillar dock mer förstöra saker än just jaga ett förvirrat par.

Vad jag har förstått så har produktionen haft sina motgångar och om det just beror på det att filmen verkar nedkortad eller halvfärdig ut,  det vet jag inte. Det är otroligt löst berättat, karaktärer försvinner och dyker upp igen helt omotiverat. De handlar också väldigt ologiskt och omotiverat. Det gör att det finns scener som inte gör någon som helst nytta. De saknar kausalitet helt enkelt. Detta gör att filmen blir både trist och jobbig att se på. Jag köper den enkla historien, men här känns det som filmskaparna inte ens brytt sig om att vilja berätta något, bara för att visa upp lite coola scener.

Men det är just dessa coola scener som är behållningen, vilket jag att jag faktiskt fortsätter titta. Jag menar, här får vi se armeér som innehåller flygande drakar, feta långsamma drakar med laserkanoner på ryggen. Först får vi se denna armé i en tillbakablick i det antika Kina för att sen få dem återuppstå i dagen Los Angeles. Likt en Godzilla-film så mejas det mesta ner i denna Kalifornia-stad. Här gillar jag filmen skarpt, på grund av sin fantasifulla idérikedom även om det finns många kill-your-darlings även här. Slutet är förvirrande, den goda draken vann eller nått. Se den, men säg inte att jag varnat er.

Ett svar till “Recension: D-War (2007)”

  1. lizzardking 16 februari 2010 den 23:07 #

    Just attacken är det bästa i hela filmen här men den är så välgjord att man skiter i hur resten egentligen är :D

    Kul du är tillbaka! Prata om comeback!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.