Blind Fury är en film med Rutger Hauer som smått glömts bort. Det är mest fans som brukar lyfta upp den när man ska toppa sina favoritfilmer med Hauer. Och jag kan bara hålla med. Den här tillhör en av hans bättre, både som film och som skådespelare.
Det är en actionkomedi regisserad av australiensaren Philip Noyce som samma år gjorde succé med segelbåt-thrillern Dead Calm med Nicole Kidman. Som ny och lovordad regissör fick han det här projektet när han kom över till Hollywood. Det hade tagit producenterna över sju år att få igång inspelningen av denna film som är löst baserad på en japansk tv-serie, Zatoichi Challenged från 1967.
Hauer spelar Nick, en vietnam-veteran som efter en attack i djungeln blir blind men tas i hand om några lokala bybor. Där blir han tränad att slåss med samurai-svärd trots sitt nya handikapp. Några år senare är han på väg att träffa sin gamla vietnampolare Frank (Terry O´Quinn). Istället för ett glatt återförenande blir han indragen i ett utpressning/kidnappningsdrama där han blir tvungen att ta hand Franks odrägliga son. Uppdraget: Ta grabben till sin pappa i Reno. Efter sig har de några tafatta skurkar som vill åt sonen så att Frank, som är biokemist, gör mer droger åt dem. Detta är givetvis inga problem för Nick med sitt svärd och goda självförtroende. De halshuggs, huggs och penetreras i god samurai-anda.
Det är en kul och underhållande film helt enkelt.Rutger gör bra ifrån sig och fighterna är snyggt koregraferade och här finns trevliga referenser till tidigare samurai-filmer. Den är rak på sak i sin story och speltiden är under 90 minuter. Givetvis märks det att mycket av speltiden har försvunnit under klippningen. För vad hände egentligen med filmens huvudskurk? Bortser man från några logiska luckor och att Meg Foster medverkar i en liten roll (hon dör tidigt i filmen) med sina irriterande ögon och taskiga skådespel. Ja, då får man absolut en sevärd och underhållande film.
