Jag nämde i recensionen av Blind Fury att det var en Rutger Hauer film som lätt glömts bort i vimmlet av actionfilmer. Det samma gäller Split Second. Dock kan man glömma den här med gott samvete.
Rutger är här en cool polis i skinnkläder och solglasögon. En riktig hårding som överlevt 80-talets machokultur. Det hela utspelar sig 2008 i London och här har det gått som Al Gore varnat oss för. Växthuseffekten har orsakat stora översvämningar i staden. Våra skådespelare springer för det mesta med vatten upp till knäna. Cinematiskt effektivt givetvis men den egentliga orsaken är översvämningarna har orsakat en invasion av råttor och av någon anledning har det muterats något i Londons kloaker. Något som är ute efter människohjärtan. Nej, vänta. De kommer ju fram till att detta är något mytologisk väsen som har återkommit för att mumsa på oss. En annan teori är att det just är Satan som har återvänt. Något svar får vi dock inte. Men det är nog lika bra.
Jag tyckte det här var ganska trist förutsägbart. Visst, Hauer är cool och den har några träffsäkra oneliners. Men vi har sett det här förut och så mycket bättre. Dessutom ser detta väsen ut som alien ur Alien-filmerna och det är inte så värst kreativt. Som monsterfilm är den då väldigt fantasilös. Det är en engelsk produktion och britterna brukar vara bra på science-fiction och skräck. Kännetecken brukar vara den mörka dystopin och kopplingar till det övernaturliga. Men det här var mindre värt att ta sig igenom och rätt rörigt till slut och all i denna röra att de inte fattar direkt att just denna varelse gömmer sig i kloakerna är ofattbart. Det var ju där Hauer först stötte på den. På plussidan ska det dock tilläggas att det dyker upp lite kända ansikten i birollerna. Kim Cattral (ja, hon visar sina bröst här också), Pete Postlethwaite och rumpnissen Michael J. Pollard. Godkänd monsterfilm för att den var rätt snygg och delvis rolig, men inte mer.
